Om samfällighetsföreningen

Citronfjärilen 1 är en samfällighetsförening som ansvarar för gemensamma områden, byggnaderoch anläggningar, till exempel ytterväggar, tak, kvartersstugor, garage, parkeringsplatser, vägar, grönområden, fläktar, fiber m.m.

Mer detaljerat om ansvar och vad som ingår i samfälligheten hittar du om du klickar på denna länk Info gränsdragning

Föreningen har också ansvar för värme- och vattendistribution. Detta innebär ett enskilt ansvar i kollektivt boende. Vi måste alla ta ett ansvar för området.

Samfällighetsföreningen har en styrelse som väljs av föreningsstämman. Utöver de ledamöter som väljs av föreningsstämman så utser Eidar AB en ordinarie ledamot och en styrelsesuppleant.

Verksamheten i samfällighetsföreningen är reglerad i lag och respektive fastighetsägares andel i föreningen har fastställts av fastighetsbildningsmyndigheten.

Kom på föreningsstämman i april så kan ni påverka hur vår samfällighet skall skötas och hålla er à jour med vad som händer.

Om du behöver hjälp att förstå informationen på hemsidan – kontakta styrelsen.

Hjälp oss att se till att vi alla trivs på Citronfjärilen!

 

Vad är en samfällighetsförening?

När flera fastigheter tillsammans ska sköta en angelägenhet, till exempel en väg eller ett grönområde, så kan man bilda en samfällighetsförening. Det finns reglerat hur en samfällighetsförening bildas och hur den ska förvaltas.

Det första som krävs är att fastighetsbildningsmyndigheten – lantmäteriet eller i vissa fall kommunen – upprättar ett anläggningsbeslut. I beslutet framgår vilken egendom som föreningen ska handha och vilka fastigheter som ingår. Här fastställs också varje fastighets andelstal som är det tal som används för att fördela de kostnader som uppkommer i föreningen.

Samfällighetsföreningen registreras hos inskrivningsmyndigheten och där skrivs också in på respektive fastighet att den ingår i föreningen. När detta har skett så är fastigheten, under vissa andra förutsättningar, bunden att betala sin andel av föreningens kostnader.

Verksamheten i samfällighetsföreningar regleras också i lag - Lag (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter. Där beskrivs bland annat att föreningen endast får handha det som anges i anläggningsbeslutet och ett antal formalia kring föreningsstämman.

En mycket speciell sak är att ansvaret för att betala fastighetens andel av föreningens kostnader följer med fastigheten när den säljs. Så om en ägare inte har betalat avgifterna fullt ut så kan den nya ägaren få betala dessa.

Säljs fastigheten på exekutiv auktion så kan avgiften bli betald före bankerna får betalt.

Anläggningsbeslut

Här finns en kopia av anläggningsbeslutet:
Anläggninsgbeslut (pdf)

Historik / utveckling

Föreningen bildades när området byggdes 1978–1980. I början var det en interimistisk styrelse och den första stämman ägde rum 1981 då en ny styrelse valdes. Konstruktionen med en blandning av hyresfastigheter och radhus gör att det finns ett mycket varierande boende med olika hushållsstorlekar och olika krav på boendet. Det kan också finnas olika krav på vad var och en ska sköta inom området. En grundläggande tanke i området var att skapa ett engagerat boende där man hjälps åt. Kollektiva lösningar skulle också skapa bra resultat till låga kostnader för de boende.

De första åren präglades just av att alla skulle engagera sig i städdagar och sköta sin del av tak, hängrännor, fasader, garage med mera. Inte minst städdagarna var viktiga för samhörigheten och skötsel av området, men efter några år kom klagomål upp på föreningsstämmorna om att en del radhusägare inte var med på städdagarna och att hyresgästerna inte alls bidrag. Diskussionerna om detta var återkommande och styrelsen pekade på de svårigheter som finns med att införa några avgifter på de som inte hjälper till. Efter många års diskussioner landade problemet i att föreningen 2014 träffade ett skötselavtal med Eidar AB och att städdagarna skulle upphöra. Föreningen fortsätter dock med att ställa ut containrar två gånger om året för de enskilda att lämna trädgårdsavfall.

Ett nytänkande som fanns när området skapades var systemet med sopsug. I nära anslutning till de olika huskropparna fanns särskilda nedkast. Här syns en modern variant eftersom vi inte har hittat någon autentisk bild. I nedkasten slängde man alla hushållssopor. Under nedkasten gick det en trumma. Några gånger per dag sattes systemet under undertryck och alla soporna sögs upp till Granngården. Samma system fanns för alla hus på vägen upp till Granngården. Där uppe samlades soporna i containrar som hämtades upp med bil varje dag och kördes till förbränning.

Med tiden blev det problem med systemet för det var inte alla som kastade enbart förpackade hushållssopor utan det var lite av varje och det ledde till stopp i systemet. Efter ett par år bestämde sig samfällighetsföreningen att upphöra med sopsugen. Den främsta orsaken var kostnaden och olägenheten när det blev stopp. Resterna av sopsugssystemet finns kvar i form av betongluckor som man kan se framför en del hus. Därunder finns en inspektionslucka till sopsugsrören och en del mekanism. Under ett antal år hade vi i stället stora containrar på området. Inte heller stora sopcontainrar var en bra lösning och efter många diskussioner övergick föreningen till egna sopkärl för de boende.

I anläggningsbeslutet står att föreningen ansvarar för centralantennanläggning för radio och TV. Detta innebar att det fanns stora fasta antenner på Granngården och sedan kabel ända ner till vårt område. Effekten blev att vi inte behövde sätta upp några egna antenner på husen. Dessutom fanns det en norsk kanal med i systemet. Föreningen var tidigt ute med att ansluta sig till kabel-TV hos Com Hem och därmed tillhandahålla fler kanaler i ett basutbud med en kostnad som ingår i avgiften till föreningen. Efter några år lämnade föreningen Com Hem och satte upp egna parabolantenner på den norra kvartersstugan. När stadsnätet för fiber drogs utanför området anslöt sig föreningen med en ankomstpunkt och Sappa kom in med förbättrade möjligheter till eget val av bland annat HD-kanaler. Under 2017 har kabel-TV bytts ut mot fiber med både internet och TV-möjligheter. I och med det så blev det upp till var och en att själv bestämma utbudet.

En genomgående tanke med området var inledningsvis att man skulle dela på allting. Genom kollektiva lösningar för distribution av värme, vatten och el så skulle de fasta kostnaderna minska. Efter hand började dessa lösningar successivt att ifrågasättas. För föreningens del hade el redan från starten gjorts om till individuella abonnemang med mätare i varje bostad. Systemets grundstruktur var dock skapat för kollektiv mätning. Detta innebär att föreningen betalar för skillnaden mellan total elkonsumtion och den sammanlagda hushållsförbrukningen. Systemet visade sig ha stora problem med oförklarliga avvikelser. Elkostnaden för föreningen varierade under åren 1989–1997 mellan 47 tkr och 386 tkr. Efter ett antal möten med Trollhättan Energi så träffades en överenskommelse som innebär att föreningens andel av totalkonsumtionen på området uppgår till 28%. Efter 2004 så har vi därför bättre kontroll på elkostnaden.

Ett annat område där den kollektiva lösningen ifrågasattes har varit vattenförbrukningen. Redan när de första husen byggdes så monterades varmvattenmätare in i alla bostäder, men ingen avläsning gjordes och alltså inte heller någon debitering. Redan 1985 monterades kallvattenmätare in i radhusen och i varje lägenhetshus. Från det året så gjordes en omfördelning av kallvattenkostnaden så att den motsvarar respektive medlems vattenförbrukning och för radhusen gjordes en omfördelning av radhusens andel enligt andelstalet för varmvattnet. Avläsning fick var och en göra själv och rapportera in en gång per år. Denna modell var tungarbetad för föreningen och det var svårt att få in uppgifterna samtidigt som mätarna ibland slutade att fungera. Så när tekniken kom att ha fjärravlästa mätare så installerades detta under 2016 - 2017.

Värmesystemet är konstruerat som ett så kallat ettrörssystem vilket innebär att värmen passerar varje element i bostaden till skillnad från nyare system där värmen kommer till varje element för sig. Effekten av ettrörssystemet blir att det ligger värme i golvet även om elementen är avstängda. En del hus, särskilt de i mitten på radhuslängan, får det varmt medan gavlarna har det kallt. Under årens lopp har flera insatser gjorts för att komma till rätta med det detta. Under åren 2011–2016 så gjordes en större insats där samtliga termostater byttes ut och särskilda ”slingtermostater” sattes in. Detta ska leda till att värmen bryts på två ställen i radhusen och ett i hyreslägenheterna när temperaturen överstiger en viss nivå. Samtidigt så förbättrades pumparna i systemet.

Området ska vara bilfritt men med möjlighet att köra in för att lasta tunga varor och liknande situationer. Bommar har varit uppsatta på de stora infarterna under många år, men de har varit utsatta för mycket förstörelse. Dessutom har alla system inneburit att det funnits möjlighet att öppna med en särskild nyckel avsedd för service och räddningstjänst. Den typen av nyckel har dock varit lätt att skaffa så alla lås har varit näst intill meningslösa. Från och med 2018 så har vi nu nya bommar som man öppnar med hjälp av en telefon som ska vara registrerad i ett särskilt system som föreningen och Eidar administrerar. Någon möjlighet att öppna med servicenyckel finns inte utan det går att i nödfall ringa till vaktbolaget som kan öppna bommen.

Parkeringen har alltid varit fri, men i takt med att fler skaffar bil och många även har flera bilar så har det blivit trångt på parkeringen. Från och med 2018 så har föreningen träffat avtal med Nokas och SMS Park om ett system där varje bostad har tillstånd för en bil att utan kostnad parkera på en ledig parkeringsruta. Härutöver kan man köpa till ett tillstånd och så finns det särskilda besöksparkeringar.

Detta var ett försök att sammanfatta vad som hänt i området sedan 1981. Vad som händer i framtiden återstår att se. Förhoppningsvis kommer vi att fortsätta utvecklas och på så sätt skapa ett attraktivt område att bo i.